Medmänskligt

...är Din smärta i mitt hjärta.

Så sa en ung kille i Karlavagnen igår kväll.  Han vill bli fritidspedagog.

...kanske inte är helt lätt. Men... "Rönnderdal han skuttar med ett skratt ur sin säng...." Om man t.ex. har varit sjuk en längre tid och sedan känner att det faktiskt går att bli frisk till slut, är glädjen och leendet, eller rentav skrattet, inter så långt borta faktiskt!

Lägger sig inte i och vill bestämma och talar om vad jag skall göra eller inte göra.

Hon är inte egocentrisk och självupptagen och bra på att lyssna och försöka förstå.

Talar inte om att jag måste förstå andra också (därför förstår jag andra då)

Känner att hon inte ser mig inte som ”sjuk och problematisk” utan som människa i första hand. Så ”krafterna” kommer aldrig i vår kontakt.

Hon ger inte intryck av att ta mig för given

Hon får mig aldrig eller ytterst sällan (längesen i så fall!) att känna mig provocerad eller kränkt

Om jag opponerar mig mot något tar hon inte upp detta ”hur många gånger som helst” sedan.

Hon är diplomatisk, ödmjuk och psykologisk

...är egentligen det enda som krävs för att man ska kunna bli en bra vän och medmänniska.  Visst har jag märkt att en del människor inte allid är så mottagliga men trägen brukar ofta vinna till slut.  Det kan vara så att den du vill närma dig är i en helt annan fas i sitt liv än du.

Det är ju viktigt att vi alla är rädda om varandra, både om oss själva och om andra runt omkring oss.  Vi skall bejaka livet och vara snällare mot oss själva och andra.  En dag är det helt enkelt för sent, men så länge det finns liv finns det hopp.

...att ni bryr er och få mycket tillbaka.  Det får bli dagens personliga visdomsord från mig.  Genom kreativt tänkande kan vi också göra mycket, både för oss själva och andra.

...som om varje dag var den första, med lust och med ett öppet och nyfiket sinne..

Tänk att ingenting är omöjligt och inse att även om inget blir som förut kan det bara bli bättre.

 ...inte svårt att vara glad och att tänka och känna positivt när man mår bra.  JAG, som länge, typ större delen av mitt vuxna liv, har varit mycket emot mediciner, kan nu äntligen ha fått någonting som passar mig. Jag har inte märkt så  svåra biverkningar heller, har gått upp cirka 7 kilo på 1 1/2 månad eller så men det kan ju till viss del i alla fall, bero på god mat under jul och nyår. Men jag märkte detta på vågen i förrgår och det är bara att fösöka ta tag i det.  Har tidigare på eftermiddagen sett en inspelning om överviktiga familjer och en man vägde 300 kilo så min viktökning är ju "som en regndroppe i Stilla Havet" i jämförelse.

Jag är definitivt inte något "expert" på akvarell eller så men några gånger under året som var köpte jag bildkort, även för att göra själv. Detta som är publicerat här har jag gjort, men har också skapat några som man förhoppningsvis ser vad de föreställer..   Men det är roligt och spännande att skapa något mer abstrakt emellanåt också./ Den här skapelsen kan ju tolkas lite som man vill och även olika för mig beroende på hur jag känner mig eller hur jag väljer att se på det hela. Nog tycker jag att det blev riktigt intressant med skiftningen i det blåa här.

'